mousho ♕

Man har mycket tid att tänka i korpo i sin ensamhet, det var det som inspirerade det här inlägget när min familj är på trip till storstan pargas över dan,och jag inte såg vitsen då jag ändå skulle släpas tillbaka hit på kvällen.

Jag vet att ni egentligen inte bryr er om detta, men då behöver ni inte läsa det, okej? :D

 Det är inte sååå svårt att göra eller lyckas med något om man vill det tillräckligt mycket. Okej, inte i alla situationer men överhuvudtaget. Typ i ridningen eller i olika sporter, om man så sakelis gärna vill bli bra på nåt, då övar man ju mycket också, och då måste man ju förr eller senare på nåt sätt bli bättre. Vad jag menar är att man inte kan vilja uppnå nåt, och sen tro att det ska hända utan att du man gör något. Såklart kan man vilja förbättra sin kunto, men man kan inte bara fara på EN länk och sen tycka att man kan springa stockholm maraton. Det tar lite tålamod. Fan vad jag låter som en mamma eller nån, haha! Samma om man vill typ förbättra ett visst trick med fotboll eller nåt, man kan ju inte typ 2 ggr försöka och sedan ge upp för att "det inte går". Jag tänker alltid på max när nån säger att nåt "inte går", för han är en sån quitter att det inte är sant! När han var liten ville han t.ex. inte gå i simskola för han kunde inte simma. Han blev ändå medtvingad och var   1 gång i vattnet före han gav upp. Resten av veckan satt han på stranden och surade. Samtidigt var det en massa andra av hans kompisar som inte heller hade kunnat simma, som hade lärt sig massor under den tiden, för att dom iaf hade försökt.

Ett annat exempel på när det lönar sig att inte ge upp, var när jag ville ha en hund. Jag tjatade oavbrutet i över 1 år, före dom ens LITE gav efter. Sedan fick jag mamma med och vi fick världens bästa labbisbeebi. Okej, det här funkar inte för alla med just husdjur, men om jag hade gett upp efter 6 mån hade vi inte skaffat hund alls.

Ett annat exempel är min vikt (oj ni vill sååå gärna höra detta) men jag har ju aldrig varit nöjd med hur jag har sett ut, har alltid känt mig så fel. Har mångamångamånga gånger försökt banta och börja träna, men det har jag gett upp efter en vecka typ. Sen på hösten vägde jag så massor (Det skriver jag INTE ut i en blogg, så jävla nolot) och jag var i panik. Jag bestämde mig för att jag MÅSTE gå ner före jag såg ut som en hel jävla flodhäst. Så jag började länka och slutade äta. Haha okej inte slutade äta, men slutade äta så MYCKET det är kanske nyckelordet. Man kan faktiskt inte äta vad man vill hela tiden, även om man vill det. Ingen karkki eller nåt sånt. Har t.ex. inte köpt en chokoplatta sen september, och har bara ätit en enda själv. Tidigare kunde jag äta flera i veckan ibland. Nå iaf, jag räknade kalorier och went a little crazy ett tag. Klart man var trött på det ofta, men man såg ju resultatet och fick höra kommentarer och det var så GÖTT att det var värt det.

SÅ vad jag försöker säga är att "det går inte" är en jävligt dålig ursäkt.

//majsan