Min hästhistoria

Soffi önskade ämnet!

Okej, så mitt hästintresse började ganska tidigt. Redan när vi bodde i Sverige när jag var 2 så älskade jag hästar. Vi hade ett stall typ 100 m från vårt hus, och vi tog alltid gamla brödkanter dit och matade hästarna, haha! Minns att det var en fux och en helsvart häst som var mina favoriter.

Den första hästen jag nånsin satt på var ändå en liten vit ponny på någo pargasdagar eller något sådant, då var jag kanske 3 år. Undrade senare om det var Pelle (?)men jag vet inte nåt om henne så jo jag är inte alls säker. Sedan var jag en ivrig besökare på alla ponnyledningar.

När jag var kanske 8 år kom jag plötsligt på att jag ville börja rida. Mina föräldrar gick med på det och min första ridlektion var när jag var 9 år den 2.11. Jag hade gummistövlar och rosa lökären på. Jag var såååå nöjd när jag red omkring där, ändå stolt. Jag fick ju t.o.m. trava lite! Jämfört med många av dagens stallungar har jag fått klara mej i princip själv, utan någon "hjälp" från min föräldrar med skjutsande och sånt. Första ridlektionen var mamma med hela tiden, efter det ansåg hon att om det var något jag ville syssla med, fick jag klara mig själv. Jag cyklade alltid själv till stallet, förutom på vintern då jag fick skjuts med fammo och faffa. Mamma har sammanlagt 2 ggr sett när jag ridit. Båda gångerna inom 1 år efter att jag börjat. Pappa har en gång sett på.

Sedan red jag igenom 2 omgångar pelletimmar, först med Emmi som ridlärare, sedan med Kristina. Maya högg alltid efter mig i boxen, men jag tyckte ändå att hon var roligast att rida. Lukas var snäll i boxen, men jag kunde inte ens trava längs med rakt spår med honom. Söt unge. Jag nolade också ut mej, försökte t.ex. få Maya att gå framåt genom att slänga med tyglarna. Jag var verkligen ingen naturbegåvning med ridandet, inget har någonsin kommit lätt för mej där, jag har måsta jobba hårt för att komma framåt, inte för att jag nu heller är en riktig talang.

Sedan efter 20 gånger ville jag rida mera, men det fanns ingen plats. Det tog ända till september när jag var 10 före jag fick börja på timme. Då var det jag, Ellen, Laura, och sedan kommer jag inte exakt ihåg vem :D Kanske Nissu. Vi hade ledare som hjälpte oss laga i ordning före timmen, och ledde oss i traven i början och då vi ibland fick galoppera. Petra var vår ridlärare, och t.ex. Ronja, Matilda och Ia brukade leda oss. Den första större hästen jag red var Casper, och jag tyckte han var så jättejättekiva. Det var typ mest jag som red Casper, för flera av dom andra på timmen vågade inte rida honom. Jag vande mig och började t.o.m. tycka om honom sen. Han var alltid jävlig med mej i boxen, och jag var alltid livrädd och hämtade någon annan som fick laga honom åt mej. Men en dag så sket jag i att han höll på och småstegrade sig och var arg, så jag gick bara in och efter det hade jag inga problem med honom.

Mina favorithästar var Milton, Grim, Haldar (då man inte måste laga iordning) Casper och Jupiter. Jupiter var den som jag fick galoppera ensam med först, och Grim var den jag föll av först, hehe. Men jag tyckte grim var stenkul ändå, t.ex. en gång när haldar skenade iväg såg jag min chans och skänklade grim efter honom, allt för att jag skulle få galoppera själv. Sedan när Ronja frågade hur det gick satt jag där med ett stort flin.

Sedan red jag nu på timme, men jag ville mera, jag ville ha en sköthäst. Så våren då jag var 11 och såg på tavlan att det behövdes skötare till en ny ponny, Malba, ringde jag direkt till Petra och frågade om jag fick börja. Och det fick jag. Fan vad nervöst det var då.

Jag tyckte såååå mkt om Malba, fast hon ofta högg efter mej i början iaf (hon bet mig faktiskt aldrig) men jag tyckte hon var så söt och gosig. Och hon var jättekul att rida, fast hon skenade oftast i galoppen, men jag brukade inte vara rädd ändå. Hon var väl den första som jag red barbacka tror jag. Saknar henne som fan när jag tänker på henne nu. Hon och en av mina andra favoriter Ralli for sedan till Sverige tillsammans, jag pirra så satan när jag kom hem efter att ha sagt hejdå.

copyright Sandra Valli. Malba <3 

 Sedan medan Malba fortfarande var i stallet började den jobbigaste perioden jag har haft med ridandet. Jag föll av 6 ggr på 7 veckor tror jag eller var det 7 på 8? kommer inte ihåg. T.ex. två ggr av daaria på samma timme, föll av malba, föll av ralli, föll av milton. åååh. flera också men nu ork ja int komma ihåg. Ja ropa "int igen" efter kanske 4 eller 5 gången på så kort tid, huhhuh! lite rolig story såhär i efterhand, men inte så roligt då. Efter det blev jag alltid jättenervös då jag skulle rida, så nervös att jag spydde.

Nå iallafall, efter att Malba hade farit så kom två fjordun, Felix och Freja. JAg skulle sköta Freja men hon for snabbt tillbaka pga. hovfeber. Hon va nog jättesöt hon. Men efter det kom ju allas vår KUNGEN!

Kungen, eller Wisco, kom till stallet på våren 2007 eller 2008, minns inte. Han är den häst jag har skött längst. Han är en ganska speciell häst om man säger så. ALLTID glad, ALLTID lite korkad. ADHD skulle han nog haft om han varit människa. Men han var ganska rolig, och han var nog snäll fast han inte var så smart. Lite dum när han t.ex. drog till gräset och sånt, men jag var inte ny då mera, så jag klarade bra av att sköta honom tkr jag. Dumt huvu får kroppen lida är ett uttryck som stämmer ganska bra på honom. Han stod alltid och sparkade i boxväggen, alla hata honom för de. Men han var ändå stallets maskot typ, och när dom sen bestämde att han skulle säljas var det nog lite konstigt, tänk nu ett stall utan Kungen! Han for sen till ett stall i Muddais, jag har bara sett han en gång under det året som gått. Saknar honom också.

KUNGEN! Copyright majs tele

Sedan var jag utan skötu en hel sommar (sommaren 2010) före Sampo kom! Jag fick välja mellan Sofi och Sampo, dom två nya hästarna. Sampo var lite "knepigare" och föredrog manliga ryttare, haha! Ändå valde jag honom. Han är kanske inte den vackraste att se på när han står i hagen, men han blir faktiskt helt fin när han rids. Dendär "knepiga" delen var ju att han var lite sur i boxen, och försökte sparka. Han har dock bara försökt sparka mig en enda gång, men jag bara viftade med handen och morrade till så ändrade han sig. Efter det har han aldrig ens försökt. Han är nog riktigt snäll att ha att göra med, men om han märker att man är osäker blir han direkt skitjobbig. Därför är de flesta barnen livrädda för honom. Flera av dem vågar inte gå i närheten av hans bakben. Nu har han faktiskt blivit ännu snällare, även med barnen. Han gillar faktiskt mej också, han blir alltid ändå happy när jag kommer till stallet och gnäggar t.o.m. ibland. Riktigt kiva att rida är han också. Fin heest och jag vill fortsätta som timmiskötare mest för att jag inte skulle vilja sluta sköta honom.

Sampo, emilia rider. Copyright jag

Jag har inte bytt timme så många gånger, på hösten bytte jag från Petras timme efter flera år till Annikas timme, för att de behövde flera elever där. Där var jag inte så länge före jag sedan flyttade till Mäkäs timme, där bl.a. Snigel red. Jag var lite orolig över det eftersom de hoppar mkt och jag var livrädd för att hoppa. Men nu efter bara några månader på den timmen känns det som om jag gått fram massor med hoppningen, och jag är inte ens rädd mera! Bara lite på serier och sånt hehe :D

I Augusti förra året fick jag ju också äran att börja hyra ett litet fjordponnys även kallad Grim! Jag hade beundrat honom på avstånd i evigheter, och Snigel fick mig övertygad om att fråga Malin, och sedan fick jag börja! Han är en av de snällaste ponnyn jag nånsin haft att göra med, iaf i hantering och allt sånt. Inga problem att fara i maasto med honom inte! Ridningen gick kanske inte så bra i början, han sprang mest runt och drog emot mej. Men nu har jag iaf kontroll på honom, även om jag nu inte får honom att gå någo jättefint så drar han åtminstone inte imot och kutar som en travare mera haha :D Han är så trygg att rida, han är jävligt bekväm barbacka (minus traven då, fast jag tkr nog att den e lättare att sitta i utan sadel), och han hoppar så bra! Han e så tålmodig med mitt failande med vägar och sitsen och allt, och hoppar på! Han är nog den absoluta favoriten för mig, har varit sen jag började med honom. Jävla glad att han stannar kvar.

Copyright jag

Det var det, det är delar som jag jag lämnade bort, som mina andra favvotimmun, men dom kan jag skriva om i ett annat inlägg. Satan som gatan vad långt, den som orkar läsa borde få medalj!

//majsan